Kärlek är den eviga kraft som lever inom oss, ett mysterium, en sanning och ett kall. Det är inte bara en känsla eller en flyktig förbindelse, det är universums tysta språk som viskar genom varje hjärta. Att älska är att komma ihåg vilka vi verkligen är, gränslösa, oändliga och hela. Vi söker ofta efter kärlek som om det vore något man kan förvärva, som om en annan människas tillgivenhet skulle göra oss fullkomliga. Men kärlek är inget man hittar, det är något man förverkligar. Det är den energi vi väcker inom oss själva, det ljus vi erbjuder världen och det utrymme vi skapar för att andra ska bli sedda, förstådda och accepterade. När vi slutar söka och börjar vara, upptäcker vi att kärleken aldrig var utanför oss, den fanns inom oss hela tiden.

Kärlek är inte bara romantik. Det är den tysta styrkan i förlåtelse, modet att vara sårbar och visdomen att släppa taget när det behövs. Den är närvarande i en främlings vänlighet, i skrattet mellan vänner och i stunder av ensamhet där vi lär oss att omfamna oss själva. Kärleken är expansiv, den kan inte begränsas av någon form eller etikett, den finns i alla ting, i alla människor, i alla ögonblick. Hjärtesorg är inte slutet på kärleken utan dess utveckling. Smärta är en helig lärare som avslöjar djupet i vår förmåga att känna, växa och omvandlas. Varje kärlek, oavsett om den är tillfällig eller livslång, lämnar ett avtryck i vår själ och vägleder oss mot djupare förståelse. Kärleken försvinner aldrig riktigt, den ändrar bara form.

Låt oss på denna Alla hjärtans dag hedra kärleken i dess renaste form, som kärnan i den vi är. Låt oss ge fritt utan rädsla, älska djärvt utan villkor och lita på att den kärlek vi ger till världen kommer att återvända till oss på ett sätt som överträffar vår fantasi. Kärlek är inte något vi väntar på, det är något vi väljer att förkroppsliga. Må vi alla bära kärleken, inte bara för en dag, utan som ett sätt att vara. Och genom att göra det, må vi lysa upp vägen för andra att göra detsamma.

– Jackson Jones